MITT MALMÖ - OCH HATET PÅ MIN GATA.

RAW PEOPLE POWER.
LÅT MOBBEN HÄRJA. - HUR LÄNGE FICK DENNA SKAM FÖR STADEN VARA UPPE PÅ MIN GATA?

Bilden tog jag 28 mars 2012 på morgonen, på min väg till morgonbön. Jag hade varit bortrest ett tag, i ett land där man jagar sina nassar, jagar sina jihadister. I ett land där man insett att skam som denna inte får finnas, för i det landet har de gett efter för onda makter förut - och gasat judar.

HÄR HEMMA I SVERIGE ÄR DET IDAG RISKABELT FÖR MIG ATT OFFENTLIGT GÅ UT OCH SÄGA: SE VAD DE UNGA ARABER OCH SOMALIER HAR GJORT PÅ MIN GATA.

Jag pekar ut en folkgrupp.
Samt säger vilka det var, som gjorde detta. här jag bor - mitt ibland dem --
Unga killar ur muslimska hem, vanliga ungdomar, som lär sig av föräldrarna att hata judar, rent automatiskt, ty så har det varit sedan Mohamed skrev in sina verser i Koranen: Jaga judarna fram från bakom alla buskar och skär halsen av dem. - Jag kan hitta texten, den står i en hadit. Och omfattar även kristna - det står i en surah.- Men det räcker så här.

JUDEHATET I MELLANÖSTERN, HÄRSTAMMAR FRÅN 600-TALET, DÅ MOHAMED MED SIN HÄR AV KRIGARE, TILL HÄST, MED SVÄRD, ÄMNADE INTA MEDINA.

Han fick inget stöd av den judiska befolkningen i staden och sen har hatverset stått där i Koranen och ingår i hatdoktriner som slår hejvillt omkring sig i vår tid.

HATET ÄR LEGALT NUMERA MOT JUDAR, MOT KRISTNA, MOT BUDDHISTER, MOT HINDUER, BAHAIER, OCH ALLA ANDRA RELIGIONER SAMT DE SOM INTE TILLHÖR RÄTTA LÄRAN INOM ISLAM
- OCH MOT ALLA SOM UTTALAR NÅGOT IMAMERNA INTE GILLAR OM PROFETEN.

Europeer har dödats för sin kritik av detta hat. Europeer lever med dödshot över sig, resten av sina liv, för de har vågat kritisera hatdoktrinerna i islam, när islam brett ut sig i Europa.

DETTA FOTO, TAGET I MAI MÅNAD, ÄR VAD SOM ÄNNU FÅR LOV ATT SYNAS PÅ MIN GATA.

SOM NI SER: DE SOM GJORT DET -- DEN MUSLIMSKA HALVMÅNEN OCH STJÄRNAN OCH ORDEN RAW PEOPLE POWER - HAR TVÄTTATS BORT.
SÅ NU SYNS DET INTE LÄNGRE ATT JUDEHATET I MALMÖ KOMMER UR MUSLIMSKA HEM DÄR DE VUXNA LÄRT UPP SINA BARN ATT SKRIKA EFTER RABBINEN I STAN --- ATT DE VILL HA SLUTGILTIGA HOLOCAUST - NU.

Har DÅ Sverige rentvådd sig? Är Malmö åter fritt, nu syns ju bara ordalydelsen som tecken på väggen: bort med Judestjärnan. Utrota judarna.

HAR MALMÖ NU RÄDDAT SIN HEDER?

Enbart jag har fotograferat denna skammens stämpel på stan. Ingen annan än jag har talat om detta offentligt.
Varför jag gör det? - För jag har kristna värderingar. Jag har lovat vid min tro att inte tåla den orätt som begås mot andra. Jag lärde detta i skolan, hemma, av prästen och i en dikt som var skriven av en norsk ateist, med kristna värderingar: "Du får inte lov att så enkelt tåla den orätt som drabbar andra." Arnulf Överland.

Hade jag fotograferat detta svineri för några år sedan, hade landets medborgare gått man ur huse för att tvätta bort stämpeln, måla bort hotet och visa vad man går för.

MEN NU SITTER MAN SOM FÖRLAMAD.
OCH DEN SOM TITTAR KRING SIG PÅ VAD SOM SKER PÅ MIN GATA, SOM ÄR EN RÄTT TYPISK DEL AV INVANDRAR-SVERIGE - DEN KRYPER ÄNGSLIGT MED SIN RÄDSLA FÖR VÄXANDE HATET.

För man vill ju inte ha bråk. Man vill ju inte bli mobbad för man har en mening.

SÅ VEM FÅR TA SMÄLLEN?
HÄR SER NI MIN NÄRMSTA GRANNE I SIN ELEKTRISKA RULLSTOL. "GE OSS DEN."

Jodå, som ni ser, de bär pistol. De unga som vi har gett en ny sportplats här. De får gåvor när de beter sig illa. Vad lär de? - Tja - brott lönar sig, vi får ju allt vi ber om. Får snurra runt lite grann på nåt som rullar själv, så länge batterierna håller. - Och damen - tja - var finns gåvorna till offren?

Det finns ej några. Hon som tänkte bo kvar här, hon vill till annan stad nu, till en där husen inför julen, lyser som Atlantångare i mörkret, med julstjärnor, adventstakor, julkrubban framme och går till kyrkan och blir välsignade på julafton. För det kändes ju skönt - innan hatet fick ta över här. Och alla som hade pengar - de började fly.

SHOW ME THE WAY.

I HID MY HEART IN THE GRASS OF GOLD.
So show me the way.
Lead me to the mountains, where the moor is deep and damp, where the grass is shining, like sun of Eternity, even now, as the rain pours down.

I read the monks reflections of light. To be radiant from love and holyness - that is when you found the way.
So pull the stone aside and show me the love without limit. I'm in chains -
your slave of longing. So show me the way. To my heart - I left it behind, to travel in life, to spare it from dripping the drops of blood, so in pain - there was such sorrow and torment in life - lead me back to my heart! I know where I hid it - in the grass of gold.

Come near to me, lover. The room is a cell - so cold, so lonely, so seeking the light. There is dark in here. I shall make you a picture of daily life - so icy from beams out of shadows of dreams flickering and flackering the moon of the secrets behind the draped roof of the sky.
Here I am. Seeking my heart by the nails of the cross.

GOING HOME.
The time is coming. The path is bare. The needles of pines so aching to my naked feet. Such pleasant journey - on my way - I feel so alive. Pain is so damned normal. It's LIFE.

GOING HOME. The paresthesian way. Shall never forget I was there - on trip to the planet, a visitor of wishes to know. Just know what it's like.

IS THERE A MEANING? OH YES. I SHALL SOON LEARN TO READ THE STARS, LEADING MY BODY ON TOUR TO THE SKY.

Leave me alone with my newborn brother, the little girl said.
And then she whispered: You brother - three days ago, you came out from the hands of God. Tell me about him. I nearly forgot - so long time since -

And she read the mind of the newborn babe.
Take me home. Take me home, her voice was singing, hair was flowing, the dance of joy to her soul. And she went out to seek life to learn what everything is about.

LONGING HOME ALL THE TIME.
I had forgot - I had forgot. Tell me brother - and the brother was gone.

So she had to do time. Her time on earth planet. Looking up, looking up,to the riddle of the sky, the black materia, the glue that keeps the galaxes together.
Up there to the stars, in the darkness so deep so you know that eternity never ends. Listening to the music of never ending spheres - the radiowaves on wich you can ride, backwards, backwards, hear the sound of cosmos, even back to two minutes after big bang. When everything was helenium and light. And the world began.

SO I WENT OUT ON MY JOURNEY.

And have started to see what the thing was about. Such a wonder. - I shall soon tell you - about a shining mysterious trip to the sky - a light lit whithin you. What a tour I am on!

VARFÖR KRÄNKER DU MIG?

GJORDE JAG VERKLIGEN DET? SKA DET VARA SÅ KRÅNGLIGT ATT BO HÄR BLAND ER?

Jag försöker begripa er, mina nya grannar. - Min stadsdel har blivit eran. Jag har bott här i 30 år, och sett världen komma, hela klotet, stanna ett tag, flytta vidare. I en enda röra av språk och folkslag och nationer och världens krig och nöd.

Men aldrig har jag sett ett folk etablera sig och skapa eget samhälle som ni gör.

MAN BLIR JU HÄPEN NÄR MAN HÖR DEN UNGE MANNEN SÄGA: OM DU VILL BO PÅ DENNA GATAN, FÅR DU LÄRA DIG ARABISKA.

Och då jag gick i närbelägen rörig klädsjapp, där allt var huller om buller och inga priser gällde lika för "farbror" och för "utlänning", alltså svensk - eller som jag, en norska - då fick jag erbjudandet att börja i Koranskola, så även jag kunde bli frälst och komma till paradiset. De unga männen, från Somalia och Irak, var så måna om min odödliga själ. "Allt beror på judarna och USA," var deras kanon. Det är den internationella judiska konspirationen som gjort att arabvärlden inte fått de Nobelpris de förtjänat. Utan allt har gått till judarna. 138 stycken.

Samma klagovisa låter från gatuköken. Och inom taxinäringen. Och i guldhandeln, i närbutiken, vid häleristånden på olika skumma ställen som alla vet om.

Och folket bor här jag bor. - Här finns ingen tidning från hemlandet att köpa. Inga tidsskrifter, inga böcker. Här finns ingen konst att skåda, inga lyft för ens estetiska sinnen. Ingen nyfikenhet på hur det nya landet fungerar. -

De som har sådana intressen har jag, och har haft som vänner. Men de stannar inte på min gata. När araber säger att här är för många araber, här kan man inte vara - då måste något vara grundläggande fel.
För gatan ligger i Sverige.

När jag vill se svenskar - åtminstone till namnet, då går jag hit. Och tänker för mig själv: "På kyrkogårdar vandrar jag -" Citat Nils Ferlin.
Och för varje gång jag hör själaringning, tänker jag: Nu har en svensk lämnat Fosie. En skattebetalare borta. En kyrkoskatt förlorad. Ett skånskt mål gått i glömskan. En lägenhet står klar för Det nya Landet, som har flagga i rött och grönt.
Och en vårdcentral har öppnat, nära mig, en privat Multi-Clinic, ägaren är en högutbildad från arabland. Här finns tolkar till arabiska och ett antal afghanska språk. Reklamen gick ut till alla hushåll. Och var på arabiska. Hela meddelandet. Med ett litet Välkommen hit på sista raden. Som en hälsning till den utdöende minoriteten.

Och här är jag. Vi är några till. Men nu flyttar även de rullstolsburna fattig-pensionärerna. Jag känner mig klämd och plågas av etnisk ensamhet.
Här finns tänkande folk - några som just kommit, några som inte tänker stanna. De är min tröst. Vi behöver inte tala samma språk, ha samma värderingar, om vi kan mötas som empatiska individ. Och det kan vi.

Men mitt miljötänkande har jag fått lägga på hyllan.
"Stäng av motorn, tomgång är farlig miljön," sa jag ett tag. "Vad snackar du för skit?" Eller: "Ja, jag stänger av nästa gång," och ett flin fylld av förakt för hönan i blommig kappa. "Miljön? Det bryr inte jag mig om." "Global uppvärmning? Vad är det?" Och samma flinet, fast från annan herre.

Eller vid kärnkraftsolyckan i Japan: "De har sprängt en atombomb där." "Det är judarna." - Konversation från närbutik nära mig.
Jo, ibland blir det väldigt ensamt att leva här. Och se över till grannen. Fyra lägenheter av 35 hade julpyntat ---.

Om någon tycker det är konstigt att bilarna står parkerade i vändzonen, med P-förbud, så visst: det ÄR konstigt. Men svensk lag gäller inte längre, här jag bor. Med största lugn, har P-lagarna förpassats till fridens rike. Ingen äger själv sin bil, utan de ägs av bil-målvakter. Som kan ha uppåt 50-60 miljoner i p-böter och bilskatt-skulder. Och adress i annat land, bortom europeiska demokratiernas respekt för sina egna lagar.
Källa: Sydsvenskan, Skånes största tidning.

Att vårdcentralen på min gata redan för flera år sidan hängde upp detta besked mot hot och våld i receptionen, har inte lett till annat än att problemen gömts under mattan. Språken är baltiska, arabiska och än så länge givetvis svenska. Och sköterskor sa upp sig, orkade inte flera telefonsamtal med : "Vi vet var du bor."

Att polisstationen ett par längor från mig, har bombats är egentligen inte konstigt. Jag har väntat ett tag på Rosengårds-effekten. Där de kriminella markerar områdets autonomi. Jag har ju ögon och fönster och ser vad som tål ljus och vad som är mörkrets gärning här utanför. Att ligorna markerar mot polisen, var väntat.
Redan 1990 fick jag besök av spanare: "Hörde du något i natt?" "Nej." "Men en bilbomb sprängdes ju utanför din balkong!" "På min gata smäller det jämt," svarade jag då.

Året därpå lånade knarkpolisen mitt kök, för uppsyn med handeln på min gata. Men larmet hade nog gått. Ingen annan än civila polisen använde Fjällrävens röda vindjacka på den tiden.
Ett par dagar senare sa en bekant på besök: "Men se de säljer ju knarket öppet från bilen! Med dörren på vid gavel! Mitt på dagen!"
Åja, den där handeln, ja den är ju helt normal. På den tiden var här mångkulturellt. Hela världen var här.

Nu är har rätt så homogent. Och allt handlar ju om pengar. Arbetslösheten på ca 60%. Inga långa köer till morgonbussarna från min hållplats numera. Och som jag hörde på radio P1: Vi svenskar kallas av t x somalier för slavar. Vi betalar ju in en massa av vår lön i skatt. Hur skall man då kunna bli rik?

Tja. Hur skall man annars kunna skapa jobb som egentligen inte behövs, eller få ihop försörjningsstöd åt de som inga pengar eller arbeten har? Eller bygga våra fina, nya dagis, istället för de som tändes eld på, då det modet härjade. I ett ganska homogent samhälle. Där högstadiet fick läggas ner, på grund av pöbel i klassen.

Varje morgon ser jag kvinnorna med barn i vagn och vid hand, på stigen till de två nya, stora, flotta dagis vi fått här. Olika nationaliteter kommer från var sina håll. Vissa går vidare till sina jobb, andra går hem igen, och ut på förmiddagen för köpcentra på stan.
Och dagisfröknarna lär barnen att leka ute, gå tur till multisport-arenan vi fått, för att locka pojkarna bort från de kriminella gängen. Inte många leker där. Merparten av folk här, kommer från "inomhus-kulturer". För inte har man turvana, om man bor i en stad i Arabland. 50 grader plus på dagen.

Här ser stillsamt ut på ytan. Tyst. Och jag känner ofta: Så här dött - det är som efter kärnvapenkriget. - Här bor jag. Längst nere i Sheherazades önskebrunn och funderar på om nån slänger i ett mynt.
Och vad kan då hända? - Här mellan bilar som hänger ihop med ståltråd och tejp och lyxåk till en dryg miljon. - Bilar kan sjunga, där fåglarna annars lärt tystnadens trollkonst.
Vill du leva? Så håll klaffen.

JESUS OCH DAMERNA.

JO, DÅ ÄR DU DIN EGEN HERRE, DU DAMEN, SA JESUS.

Många kvinnor följde honom. Fria kvinnor.
Vilka de var? Tja - på den tiden, i Heliga landet för 2000 år sedan, var den fria kvinnan en sådan som folk flest spottade på.
För de obespottade var hemma och skötte barnen, var åker för mannen. Han sådde morgon och kväll och sen lagade hon maten, spann tyget, sömmade kläder och tält och sopade golven och tröskade och skördade och lärde upp barnen i kunskap och gudsfruktan, heder och ära. Hon födde barnen och vårdade mannen och släktens äldsta och stod till förfogande.
Hon var en ägodel.
En del av hans boskap.

Och hon var en normalt utrustad kvinna, så räkna med kvinnors vrede.

Hon följde inte med barfota-feministen som skulle bli Världens Frälsare Sann.

Det var de odygdiga, hororna som var Kristi följeslagare och egna herrar och tänkande hjärnor.
Och en lärjunge frågade Jesus: Om en kvinna har blivit änka sju gånger, vem äger henne då, när hon kommer till himmelen?
"DÅ ÄGER HON SIG SJÄLV" sa Jesus.
Och lade ner grundstenen för feminismen.
Tack för det, Jesus. Nu är även levande kvinnor fria. Gott rutet, var det, Jesus!

KALASET--VEM BETALAR?

HALLÅ! NOTAN KOMMER OM SI SÅ DÄR ETT TAG!

SÅ BLUNDA NU OCH ÄT TILLS NI STORKNAR. INGEN VET VAD MORGONDAGEN BRINGAR.

Efter oss kommer Syndfloden, som han sa, Ludvig 16, Solkonungen av Versailles.
Kom Syndfloden?
Kanske vi är i den nu? Vem vet. Historien uppenbarar sig inte klart, förrän sista episod på dramat spelats ut och nästa föreställning tagit plats på scen.

Omvälvningstider blev det åtminstone av festen. Franska revolutionen, blod och avhuggna huvuden. Nya grundlagar, de som vi bygger våra moderna demokratier på. Frihet, likhet, broderskap. Marx och arbetarrörelsen. Kommunismen och kampen mot den. Krig och blod.

Det kostar att utlösa en Syndflod. Miljontals liv har gått åt. Vilket krig mot vem var mest lovvärt och av störst moraliskt värde?
Om någon kan se moraliskt värde i slakt på egna rasen, rasering av städer, byar, åkrar, kulturminnesmärken och vanlig heder. - Sånt lär vi människor ha sysslat med sedan begynnelsen.
Medan vi kämpat lika hårt för fred och samförstånd.

Och medan änglarna sjungit att nu får det räcka, himmelen är redan överfull av krigsoffer. Och människan har hittat på vapnen som kan döda allt liv 15 gånger om.

Vad är det för besynnerliga hjärnor vi fått?
Och hur kommer dagens kalas att avslutas? Ät mens du har mat - det finns inte nog för alla.
Sedan 1960 har jordens folkmängd fördubblats. Vi var då 3 miljarder. Nu är vi 7,2 och glömmer räkna in i både konflikt-och miljösammanhang att detta är ett dilemma vi inte har någon lösning på.
Om vi skulle alla ha europeisk levnadsstandard, kunde vi inte vara mer än 2 miljarder på jorden.
Europeisk standard är den som gäller i alla lägen nu för tiden.
Så ät de stora biffarna medan du har dem. Än så länge finns regnskogsområden i världen. Bränns de ner, kan man odla soja i bördiga askan, tills den tagit slut. Sojan skeppar man dit kreaturen skall äta sig upp till saftiga entrecoter. God biff, önskar jag dig.

Regnskogen före.

Regnskogen efter. Smaklig spis.

Det fanns några örter där inne, som skulle vara väldigt bra mot den nya folksjukdomen borrelia. Nu när fästingarna flödar av bakterier och myllrar fram på alla gröna marker -
Men shit - nu blev det en Belgisk Blue istället.

En dag, när vi blivit 9 miljarder - var letar vi då efter maten? Jag bara undrar. Att vi har bilar och vägar och roliga nöjescenter för alla, det ser jag och det är bra, för kul vill vi ha. Men var är maten?

Vem har tänkt uppfylla spådomen om hållbart jordbruk med föda åt alla, don´t worry - be happy -?

Jag bara frågar. Tror inte svaret existerar. Så jag sätter mig ner vid min middagstallrik och tar det lugnt så länge. Jag är ju bara en människa med hjärna anpassad till överskådlighet och lagom stora flockar.

MÖRKRETS HJÄRTA - DET HAR JAG GRUBBLAT MYCKET ÖVER.

JOSEPH CONRADS ROMAN FRÅN TIDIGASTE 1900-TAL ÄR ETT MYSTERIUM I KOLSVART OCH STARK FÄRG.

Den doftar urskog, ångar blod, kol, flodpråm.Den dundrar skott in i gröna fuktstinna djungelmörkret. Hjärtat av Kongo slår hårt, sjukt, av ond, bråd död. Romanen är en smärta som aldrig sedan lämnar en. Han bara berättar, rätt lakoniskt om människans ondska, hopp, övergivenhet. Ingen är värre än den andra. Ingen verkar fundera för mycket kring sina handlingar, moralen i dem eller lidandet det påför andra, men supa ner sig i sin sorg, det gör man.
Han predikar inte. Han bara för i pennan denna kokande gyttja som Kongos koloniala tid är.
Enligt enögd ideologi, borde den vita vara ond och den svarta god. Men så är det inte hos Conrad. Alla är människor och alla tjänar samma gud : den blodtörstiga, starka, livskraft som vill älska och ha pengar.

Och bakom hörs den okuvliga sången. Ur svartas munnar, ur vitas. Det gör boken till en sanslös, övergripande berättelse bortom moderiktingar i ideologin, bortom svart-vitt-tänkande.

Att Joseph Conrad skildrar människors öden så innerligt och så på avstånd, ger mystiken. Jag, läsaren får lov att ställa frågorna. Och svaret ger sig själv - det finns inget enbart gott, inget enbart ont. Men när Mörkrets hjärta slår, då häpnar man. - Är det så, man gör, i de svarta gärningars land -.

THE LAND OF THE HAND-MAIMED.

På min bild, som är rätt stor och har hängt på Liljevalchs i Stockholm, har jag skapat porträtt av belgisk Kongos ägare från 1860 tills 1920.
Han är kung Leopold II av Belgien. Jag har gett honom yxa och svärd, istället för armar. 5 - 10 miljoner döda, lär hans äganderätt ha kostat i svarta liv. Han var inte styrare av kolonin, enbart mottagare av intäkterna för gummi, tappad ur träden i urskogen. Svarta stamhövdingar och enskilda vita funktionärer ledde slavgängen som gjorde grovarbetet i skogen. Den som kom hem med för liten skörd, fick en hand avkapad. Därav "smeknamnet" på detta enorma rike: The Land of the hand-maimed.

Bödlarna, som även tog liv, var de svartas egna stambröder. När pengar råder, när makt råder, finns ingen solidaritet ens med egna folket.

Så var det då, så är det nu. Fortfarande pågår slaktet av människor i Kongo-Kinshasa.
Detta rike är stort, otroligt rikt på mineraler, vatten, urskog, ädelträd. Pengarna hamnar hos korrumperade furstar och presidenter. Folket slåss stam mot stam, nu med automatvapen och massvåldtäkt av kvinnor och barn. Grymheterna är hårresande. Männen har förklarat sitt beteende med att de är män och behöver kvinna och kvinnor finns för att män skall få ta dem.

Människan har till alla tider haft väldigt god råd på människor. Folk har slaktats på offeraltare, slaktats i krig, i revirstrid, i jakt på mat, på makt, på pengar. När magen är tom och åkern likaledes, har kriget om maten flammat. Och när börsen skall fyllas, är ett liv inte mycket värt.

Skall vi lägga skulden för detta på den vita rasen? - Så som vi lätt gör nu? Är det så enkelt som att Afrikas svarta befolkning är så lätt att leda, så ett vitt fingerknäpp får folket att begå de värsta vidrigheter? Skall vi degradera miljontals personer till marionetter utan egen tankeförmåga? Som om de vore så lågt stående att de bara är psykfall och rö för vinden? - Enfaldiga varelser, född goda och varkatigt fördärvade för ca 100 år sedan av koloniala krafter?

Eller är det så att människan är just den vi alla känner: född med gott och ont inneboende. Född med förmågan att bilda rovgirig mobb, alla grader, och dessutom att kunna utföra de mest godhjärtade handlingar - i en och samma människa. Och utrustad med förmågan att välja mellan ont och gott.

Och född till att ta ansvar för egna handlingar och för flockens, både dess handlingar och överlevnad. - På just det sättet som gjort oss framgångsrika. Och som fött så många frågetecken: är det mänskligt att handla så? Så som vi människor gör.

HUR STOR KAN CYNISMEN VARA?

NÄR HJÄRTAT ERSATTS AV EN MYNTRÄKNARE - - DEL 1, ETT FOLK KOMMER TILL LANDET.

Dessa människor ser jag dagligen här hemma där jag bor och har bott i snart 30 år.

JAG HAR SETT DEM KOMMA, FÖRST SOM ENSTAKA, SEDAN SOM STÄNDIGT VÄXANDE GRUPPER.

Jag har gjort deras porträtt precis så som folk ser ut. Jag har granskat deras miner och reaktioner på omgivningen, för att se vilka deras drömmar är och vad själen gömmer.
Jag ser dem gå till dagis med sina barn, ser att de är rätt allvarliga. Jag vet hur det är att landa i främmande land. Man biter ihop tänderna kring en saknad man inte vågar känna på. Pulsen av ens eget ursprung slår för evigt i människan.


Även jag ville ha med mig mina nära och kära. Så är vår natur, som homo sapiens. Vi är famljemedlemmar. Ju större denna familj-grupp blir, ju mindre behöver den samhället runt sig där den bor. Gruppen kan på egen hand bilda "Ett Hemland" i främmande världsdel och få ett liv som liknar den kultur de har som bakgrund. I arabiska världen blir detta en hel klan, som är både till stöd och till kontroll av den egna medlemmen, och blir försvarare av sitt "revir" - klanens bo-område och kulturella behov.


Man får en grupp som får leva enligt egna skrivna och oskrivna regler i en ständigt mer homogen region med en egen, inre och privat ekonomisk "nyckel".

Detta är naturligt för människan. Vi gillar våra gamla sedvänjor. Vi behåller dem även om vi enligt förväntan skulle ingått som vanligt folk i det nya landet


OCH VARI BESTÅR CYNISMEN?

All tillgänglig statistik visar att det invandrade folket får svårt att hävda sig på arbetsmarknaden. De saknar den utbildning marknaden behöver. De blir beroende av sociala bidrag. Så Arbetskraft-innvandring rör inte detta sig om. Det är enbart en politisk titel.

DET HANDLAR OM KONSUMENT-IMPORT. SÅ CYNISKT ÄR DETTA EXPERIMENT MED LEVANDE MÄNNISKOR.

I Europa började folktalet sjunka på 80-talen. Långsamt. Vår planet har sen länga varit en trasa av överbrukning. Europas folk ville köp-strejka.
Detta är katastrof-varning i en gigant-ekonomi som bygger på TILLVÄXT. Om förbrukningen inte ökar med 3 % om året, går vår ekonomi konkurs. Kaos på börsen, kaos i bankerna, kaos på gator, nöd i hemmen. - Så enligt vår ekonomiska modell, behövde Europa fler konsumenter, när de gamla sviker.

Att satsa på utveckling och större konsumtion i U-länder tar för lång tid. Här skall ju sättas köprekord inhemskt varje månad.

Så då öppnar man för innvandring av villiga köpsugna. Arabländerna har haft befolkningsexplosion sen tidigt 1900-tal.Deras medelklass är urban, har köpvana, kan ingen svenska, men lär sig efterhand nog för att skaffa enkla jobb och sen spendera lönen.

MYCKET CYNISKT?

Ja, men det har fått varuhandeln att öka. Hela centra lever på arabisk kundkrets och nya byggs. Hjulen rullar. Den kapitalistiska-globala tillväxt-ideologin klarar sig. Medan planeten suckar. - Det får den gärna göra för våra styrande toppar.De har bildat en egen överklass med globala förtecken. Att det egna inhemska folket lider under den babelska kultur-förväcklingen som det "Nya Multi-Globala samhället" skapar, det är inte intressant där uppe på toppen där solen alltid skiner. Överklassen har aldrig haft empati med gräsrötterna. De Där Uppe har sina sympatier hos andra - hos storkapitalet, som politiken understödjer, hos fördelarna kapitalet skänker och i glansen av den prestige man får i VÄRLDEN - GLOBALT.


VÅR PLANET HAR MEST ATT FÖRLORA PÅ ATT KONSUMTIONS-KARUSELLEN NU FÅR KONSTGJORD ANDNING.

Och på planeten bor vi. Våra topp-politiker i Sverige vill nu öppna för fri "arbetskraft"innvandring även från Tunisien och Marrocko och övriga Mellanöstern och nord-Afrika. Den som får komma hit, är inte en fattig, hungrande, en som verkligen behöver kallas flykting och få ett mänskligare liv. Nej, den som vill hit, måste ha pengar till biljetten. Därför blir det urbana medelskiktet, utan lysande framtid hemma den mest pålitliga målgrupp för konsument-importen. - Som kuriosa: Även rena äventyrare med ett mirakel av 100.000 kronor till människosmuggling får komma hit --


Att bidrag är enda sättet att ge dessa bostad och uppehälle, i flera år i snitt, innebär att skattebetalarnas pengar går till att underhålla en stor konsument-grupp som inte kan klara sig själv. Men köper gör de ju.

Så nu rullar tillväxt-ekonomin i väg, med lycklig profit hos någon privatperson på Cajman-öarna eller i annat skatte-Paradis. Allt via skattemedel. - Om nåt får stryka på foten? Jo, massor med välfärd. Och till slut vi själva, för klotet darrar under bördan av 7,2 miljarder människor. Vi behöver nu egentligen två klot om året.